Britta,
jag minns än idag när jag som liten flicka fick skrinet klätt med snäckor.
Och det hade ett guldlås tyckte jag. Varje gång jag tittade på det såg jag något nytt.
Och du skrattade.
Vila i Frid
Kerstin Kemlén
Till minne av Britta Larsson
har en gåva överlämnats till Purnu Bönhusförening.
Valborg
Fåglarna sörjer i skyn,
Britta har lämnat byn.
När natten tog slut,
blåstes ljuset ut.
Hjärtat slog sitt sista slag,
och Du drog ditt sista andetag.
Det finns en blomma vit som snö,
den kan ej vissna eller dö.
Den blomman lever än,
äkta vänskaps kallas den.
Av litet gav du mycket,
av glädje gav du mer,
av kärlek gav du allt.
Din sopranstämma hörs ej mer.
Det brister en sträng här nere,
när någon går hem till Gud.
Vila i Frid
Valborg
Alltid leende, alltid glad.
Det minnet finns för alltid kvar.
Vila i frid.
Den människa som ger
med fulla händer
sitt hjärtas guld
sin godhets rikedom
För henne sig
en evig låga tänder
som brinner klar
i minnets helgedom
Vila i frid
Flitig så länge krafterna
räckte
Fridsam och nöjd har
Du levt Din tid
Somnat när allmakten
livslågan släckte
Ljust är Ditt minne
vila i frid
Vila i frid Britta!
En sista hälsning
En sista hälsning
När dina steg har tystnat,
finns ändå ekot kvar.
När dina ögon slocknat,
vi alla minnen har.
Vi bär dem i vårt hjärta,
tar fram dem då och då.
Så är du för alltid
kvar hos oss ändå.