Det kom en ängel till Din säng att följa dig till evighetens äng. Hon ömt och varsamt tog Din hand och löste jordelivets band. Din trötta kropp hon slöt i famn, för resan till Din sista hamn. Hon log så milt och lyfte Dig till ljuset. Vila i Frid.
Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer
Kära Ulla-Britta, tack för vår långa vänskap
Vila i ro
Elin
Hur saligt att få somna.
En gång i stilla tro
Från tidens åskor domna
I fridens ljuva ro
Ack skön är livets gåva
Men när vår kraft är slut
hur ljuvligt att få sova
Och äntligt vilka ut
.