Anita Ingegerd Henriksson

Idag hade du fyllt 89 år, Fira i himmelen vi grattar dej i våra hjärtan och minnen

Det kom en dag en stilla vind och smekte ömt Din trötta kind Liksom ett ljus som blåses ut Din levnadsdag har nått sitt slut

Anita, tack för alla dessa år jag fått känna dig och din familj. Det har varit högtidsstunder varje gång vi träffats, glada skratt men också samtal om livet med dess nyanser av svårigheter och funderingar. Men det finns alltid ett hopp om att ljuset besegrar mörkret, vår gemensamma kristna tro var också något som kändes fint att dela med dig. Som ung pojke när jag gick på gymnasiet bodde jag inackorderad , hos er på Tallgatan i Malmberget, senare i livet var det alltid lika trevligt att stanna i Hakkas och hälsa på dig och Gottfrid när man var på väg till föräldrarna i Torasjärvi. Så det har funnits starka band till dig Anita och Gottfrid samt Berndt,Anna Lena och Maria genom alla år. Tack för allt Anita och vila i frid till uppståndelsens morgon

Kära moster, tack för alla minnen.

Lilla mamma Jag är så tacksam för allt du gett mig, en underbar barndom och har alltid funnits där i glädje och sorg. Du har betytt allt och lärt mig livets viktiga saker med din klokhet stora tålamod och kärlek. Du var mycket viktig som farmor och gammelfarmor och ett bra föredöme för alla nära och kära som du alltid har gett så mycket till, som den generösa, gästvänliga person du alltid varit. Mot slutet av ditt liv fick du en fruktansvärd sjukdom som till slut tog ditt liv. Nu är du befriad och är på en plats där sjukdomar inte finns tillsammans med pappa. Jag har så många underbara minnen av dig min mor som för alltid finns i mitt hjärta. Vila i frid lilla mamma Din son Bernt

Sov i ro kära Fammo. Visst känns det sorgligt att aldrig mer få se dig genom köksfönsters vinkandes glatt när bilen rullade upp på garageuppfarten, och innan man hunnit öppna bildörren så så stod du ute bron Välkomnen! Välkommen, men vad roligt! Inne huset var det alltid uppdukat med mat och fika i mängder. ️ Jag minns när jag fick boken Min första flora av dig och hur vi gick runt bland äng och skog, och letade blommor och du lärde mig namnen på de olika blommorna och vilka som var fridlysta, giftiga, hur de luktade och vart de trivs bäst. Du blev riktigt förvånad när jag berättade för dig att jag hade hittat blåsippor i Sävast, för dom växer vilt inte här uppe. Men jag tog med dig till platsen vart jag sett dom, och vi konstaterade båda två att det var blåsippor trots allt. 💙 Kommer också hur du ville kamma ut mitt hår när jag hade gjort dreadlocks, och hur du försökte stryka och skrapa bort mina tatueringar, då du tyckte att det inte såg bra ut. Jag tyckte att du kunde färga håret grönt och klippa tuppkam, då skrattade du bara Ja, det kan jag göra, inte är det nån som bryr sig om en gammal gumma i byn 💚 Men hur som helst så var man alltid ditt Gullhjärta sockergryn 💛 Livet har sin gång och många är vi som tar vid efter dig, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Tack för allt. Du gjort ett fantastiskt jobb. Vila i frid, vi ses tids nog. 🌹 /Helena

Älskade mamma, hur ska vi klara oss utan dig Du som alltid funnits i våra liv, som stöttat och väglett, som var vårt hem och trygghet. Borta. För alltid. Du sa: inte trodde jag att jag skulle bli så här sjuk. Det trodde inte vi heller. Bara att tänka på det gör ont. Så naturligtvis är vi tacksamma. Tacksamma för att du fick gå. Men det är ändå smärtsamt. Förlust, sorg och saknad, men också hopp. Hoppet att en gång återförenas.

Har egentligen bara träffat dig en handfull gånger efter att jag blev tillräckligt gammal för att komma ihåg. Men jag minns särskilt ett sista besök i Hakkas när du bjöd på fika och skickade med oss hjortronmarmelad. Jag minns en otroligt varm person och blev sorsen när jag fick höra vad som hänt. Sov i ro.

Tack för att du funnits Anita, alltid så glad och välkomnande när vi med kort varsel ringde och frågade om det var okej att vi tittade förbi hos dig när vi besökt kyrkogården i Hakkas för att plantera blommor på mina föräldrars grav, Alla somrar som vi stannat till hos dig några timmar och du bjudit på gott fika med hembakat bröd, bullar och kakor och många glada pratstunder. Du ville veta hur våra barn hade det och lyssnade alltid uppmärksamt. Det kommer vi för alltid att bevara i våra hjärtan och minnas dig med glädje samtidigt som vi nu sörjer att den tiden aldrig mer kommer åter, vi kommer inte att kunna ses mer. Det blir ingen mer sommar med besök hos Anita i Hakkas eller i Gällivare nu till sommaren som vi hade planerat och hoppats skulle kunna bli av det här året. Nu får du vila tillsammans med Gottfrid och vi kommer besöka er sista viloplats i Hakkas och minnas er båda med glädje och tacksamhet för att ni funnits i mitt, Margits, liv under hela min uppväxt och senare även i min familjs liv. Margit och Göran Hansson

Minns alla fina fikastunder hos dig och Gottfrid, i samband med julottebesök i Hakkas. Alltid så vänlig och generös. Sov i ro.