Jag och min hustru, avliden 2016 efter ett helt liv i tjänst i det offentliga, lärde känna Rose Marie Holmgren i början av 1970-talet. Rose Marie var då knuten till en tjänst som rektors sekreterare. Det jag minns allra bäst av Rose Marie Holmgren från ett halvsekel bakåt i tiden var hennes smittande glada humör som kunde liva upp ett rum fullt med folk. Rose Marie behärskade konsten att konversera. Jag hade glädjen att möta Rose Marie många gånger under mina år inom undervisning i det offentligas tjänst på olika arbetsplatser i Gällivare kommun. Ordet trotjänare är kanske okänt för de unga. Rose Marie Holmgren var i sanning en trotjänare. En trotjänare Det är någon som har tjänat troget i sitt arbete. Där blev man med tiden en veteran med omfattande kunskaper i det som rörde tjänsten. Ibland fick en veteran uppleva att man var alltiallo. Eller ett faktotum som ska förbereda och ordna med smått och stort. Jag träffade Rose Marie Holmgren i mitt kvarter för ett antal år sedan. Rose Marie hov glatt upp sin stämma och frågade: Hur har du det kompis Det sades med samma intensitet och sprittande glädje som för många decennier sedan. Det talas ibland i högtidliga sammanhang om att någon har varit en trogen arbetare i vingården. Rose Marie var en trogen arbetare inom undervisningens arbetsfält. Tusen sinom tusen elever och arbetskamrater har Rose Marie mött. För mig återstår bara att säga till Rose Maries minne. Ett föredöme i pliktuppfyllelse och hängivenhet i att lösa arbetsuppgifterna har gått bort. Vila i frid min och mångas arbetskamrat.