Fram över spången
där stjärnorna går,
dikten och sången
stilla mig når ...
Fylls väl mitt sinne
med namnlös frid,
långt bortom minne,
längtan och strid.
Drömmarna glider
mot hopp och tro,
domnar omsider
i skymningens ro.
Hjärtat blir stilla
känner till slut
oro och strid
i ro tona ut.