Jan-Erik gick i skola i Ullatti. Efter avslutad skolgång var han hemma och hjälpte till med djuren och gårdsarbetet till dess han kallades in för att göra sin värnplikt. Den gjorde han på A8 i Boden som hundförare
Efter militärtjänsten utbildade han sig i svets och smide. Sedan fick han anställning i LKAB där han arbetade fram till pensioneringen.
Hembygden var honom kär. När han pensionerades flyttade han tillbaka till barndomshemmet, där han sedan dess bott tillsammans med två av sina bröder.
Han var intresserad av naturen och att plantera blommor. Dansen var också ett stort intresse som han dessutom tyckte var bra motion och ett bra tillfälle att träffa andra människor. Det var på dansen han träffade sin vän Astrid för 8 år sedan.
Jan-Erik var en empatisk och omhändertagande person. Han var ett stort stöd framför allt för sin äldre sjuklige bror. Hans sista tanke, som han gav uttryck för just innan sin bortgång, gällde brodern och dennes mediciner.
Vi minns Jan-Erik med saknad och värme.
Jan-Erik gick i skola i Ullatti. Efter avslutad skolgång var han hemma och hjälpte till med djuren och gårdsarbetet till dess han kallades in för att göra sin värnplikt. Den gjorde han på A8 i Boden som hundförare
Efter militärtjänsten utbildade han sig i svets och smide. Sedan fick han anställning i LKAB där han arbetade fram till pensioneringen.
Hembygden var honom kär. När han pensionerades flyttade han tillbaka till barndomshemmet, där han sedan dess bott tillsammans med två av sina bröder.
Han var intresserad av naturen och att plantera blommor. Dansen var också ett stort intresse som han dessutom tyckte var bra motion och ett bra tillfälle att träffa andra människor. Det var på dansen han träffade sin vän Astrid för 8 år sedan.
Jan-Erik var en empatisk och omhändertagande person. Han var ett stort stöd framför allt för sin äldre sjuklige bror. Hans sista tanke, som han gav uttryck för just innan sin bortgång, gällde brodern och dennes mediciner.
Vi minns Jan-Erik med saknad och värme.
Till minne av Jan-Erik
Jan-Erik gick i skola i Ullatti. Efter avslutad skolgång var han hemma och hjälpte till med djuren och gårdsarbetet till dess han kallades in för att göra sin värnplikt. Den gjorde han på A8 i Boden som hundförare
Efter militärtjänsten utbildade han sig i svets och smide. Sedan fick han anställning i LKAB där han arbetade fram till pensioneringen.
Hembygden var honom kär. När han pensionerades flyttade han tillbaka till barndomshemmet, där han sedan dess bott tillsammans med två av sina bröder.
Han var intresserad av naturen och att plantera blommor. Dansen var också ett stort intresse som han dessutom tyckte var bra motion och ett bra tillfälle att träffa andra människor. Det var på dansen han träffade sin vän Astrid för 8 år sedan.
Jan-Erik var en empatisk och omhändertagande person. Han var ett stort stöd framför allt för sin äldre sjuklige bror. Hans sista tanke, som han gav uttryck för just innan sin bortgång, gällde brodern och dennes mediciner.
Vi minns Jan-Erik med saknad och värme.
Jan-Erik gick i skola i Ullatti. Efter avslutad skolgång var han hemma och hjälpte till med djuren och gårdsarbetet till dess han kallades in för att göra sin värnplikt. Den gjorde han på A8 i Boden som hundförare
Efter militärtjänsten utbildade han sig i svets och smide. Sedan fick han anställning i LKAB där han arbetade fram till pensioneringen.
Hembygden var honom kär. När han pensionerades flyttade han tillbaka till barndomshemmet, där han sedan dess bott tillsammans med två av sina bröder.
Han var intresserad av naturen och att plantera blommor. Dansen var också ett stort intresse som han dessutom tyckte var bra motion och ett bra tillfälle att träffa andra människor. Det var på dansen han träffade sin vän Astrid för 8 år sedan.
Jan-Erik var en empatisk och omhändertagande person. Han var ett stort stöd framför allt för sin äldre sjuklige bror. Hans sista tanke, som han gav uttryck för just innan sin bortgång, gällde brodern och dennes mediciner.
Vi minns Jan-Erik med saknad och värme.
Tack Janne för att vi fick lära känna dig.
Tack för att mamma fick återuppleva vad kärlek är. Kärlek är aldrig försent. Hur ung eller gammal man än är.
Det ni hade var så fint. Ni hade så roligt ihop när ni sågs.
Tack för alla skratt vi haft.
Vi minns, barnen och jag , när du kom till Stockholm på julen med mamma. Vad roligt vi hade. Julstrumpan som du fick och undrade vem som gett den, Du sa att du aldrig fått någon. Paketet i strumpan var bla en bild på dig och Astrid, som vi tagit i Täby Centrum framför julgranen. Du funderade hur den kunde hamnat i strumpan. .
Du försvann från oss så fort, vi hann aldrig säga dig allt eller farväl.
Nu har du inte ont mer.
Tack Janne, jag hoppas nu att Du får
Sova gott ..